Vi går alltid till kyrkan första advent. Det är något alldeles speciellt. Samma fina sånger varje år. En tår faller ner för kinden. Tror det har något med hopp att göra. Och kanske vemod. Vet inte riktigt men jag tycker om det. Det är trots allt en god känsla. En varm känsla. Advent. Ankomst. Och tacksamhet. Djup tacksamhet för det fina jag har i mitt liv. En man och två ljuvliga barn. Och närheten till julen. Med gemensam ledighet för oss alla fyra tillsammans. Jag längtar.
