måndag 23 februari 2009

hujedamej

vad har jag gett mig in på. jag fick träningsvärk en minut efter att träningen slutade. det är det hemskaste jag har gjort. tror jag. jag orkar inte fundera vidare på om jag gjort något hemskare. för det här var hemskt. jag var SÅ nära att kräkas. under passet funderade jag på hur jag skulle kunna dra mig ur. på ett snyggt sätt. jag funderar fortfarande på det.

ja jag är knäpp. ja jag krisar lite.

maken kom inte in på den här skolan. nu har han en skola till. intervjun är nästa vecka. sedan ytterligare två veckors väntan. men där är det inte skolstart förrän 2010. jag vet inte jag. jag blev jätteledsen idag. men jag satt så klart på jobbet och min tjejkollega var inte där så det var inte riktigt gråtläge. han vill ju så gärna. varför får han inte då. det är dumt tycker jag.

min mini kan säga jag älskar dig. inte helt rent. men ändå. och jag tror nästan att hon gör det. hon vill vara med mig hela hela tiden när jag är hemma. ikväll gick vi ut i snön. bara hon och jag. det var mysigt. och igår när jag sa att nu ska jag jobba i fyra dagar tittade hon på mig argt och sa NEJ. jag vill inte heller det. men så funkar det ju. samhället.

jag har börjat fundera en hel massa på alla saker som samhället tutar i oss. men mer om det någon annan gång. det är ju trots allt bara måndag. och imorgon är det tisdag. och då får man äta semlor. det du.

fredag 20 februari 2009

att genomföra något svårt

ok. det här var inte tanken. jag har surfat runt på svåra stick- och virkprojekt. haft svårt att bestämma mig. ville ha något att verkligen bita i.

så idag bestämde jag mig för ett hemskt svårt projekt. ett projekt som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. jag ska gå ett sex veckor långt camp på army fitness. jag vet inte vad jag ska skylla på. 30-årskris. makens väntan. konstig jobbsituation. har jag blivit skvatt galen?
3 gånger i veckan 0620 i en hel timme ska jag ränna runt utomhus och göra saker som kommer att få mig att kräkas och gråta. och det värsta av allt är att jag kommer att betala för det. i pengar. hur är det möjligt.

vi får väl se. första tillfället är på måndag. hoppas att jag överlever.

torsdag 19 februari 2009

ikväll skulle jag sy ett linne till mini. men maskinen ville inte. så jag gav upp efter bara två försök. och det säger inte lite. för har jag väl bestämt mig för nåt då är det så. och då får det ta tid. trots att jag egentligen mest är känd för mitt dåliga tålamod. men inte när det gäller mina projekt.

men jag är för trött. hela situationen som är just nu tar alldeles för mycket energi. jag sover dåligt på nätterna och stressar mig genom dagarna.

imorgon är det dagen d för maken. då fattar de beslut om han får bli en av 12. om det blir så innebär det förmodligen en flytt 60 mil söderut. och inom en väldigt snar framtid.

och sen började jag bläddra i gamla bilder och då fick jag lite krupp. det går så fort! alldeles nyss var hon en liten bebis. nu ser hon att andra är bebisar - som är det - men hon är ett barn. älskade unge. visste inte att man kunde älska någon så hårt.

och sen har jag bestämt mig. jag lär mig aldrig någonting helt och fullt utan jag duttar med mindre saker. så nu har jag bestämt mig att jag ska lära mig en sak helt och hållet. har bara inte kommit på vad den saken är ännu. men tex med stickning. det längsta jag gått är att göra flätor. sen vågar jag mig inte på mönster för jag tycker det är så jobbigt att läsa mönster. men nåt sånt kanske. ett riktigt svårt stickmönster. så att jag sitter still. nej jag vet inte. får se vad det blir.

nu ska jag äta två bullar. för man kan inte äta en. sån är lagen.

måndag 16 februari 2009

men jag då

min chef är väldigt speciell. han kommer och går lite som han känner för. ibland är han på kontoret ibland inte. ibland säger han att han ska komma in en viss tid men sen gör han inte det ändå. andra gånger säger han att han ska på ett snabbt ärende typ innan lunch sen kommer han inte tillbaka förrän dagen efter. och det är tydligen okej. för han får bara fortsätta.

inte särskilt föredömligt kan man tycka. ibland tycker jag att jag jobbar i tvserien the office. och väldigt ofta skulle jag vilja skriva ner allt som händer på mitt jobb. det skulle sannerligen bli en bästsäljare. alla skulle älska den. för det är så roligt.

samtidigt som det är tragiskt. för det går ju inte att ha det så där knasigt i all evighet. tills slut orkar man inte mer.

jag var nog inte så cool som jag trodde igår. för inatt sov jag väldigt dåligt från typ fyra. jag blir så trött då. det räcker gott och väl med den vanliga måndagströttheten. men när man dessutom sovit dåligt då blir det jobbigt.

nu ska jag hänga tvätt. det blir ju kul.

förresten så räddade jag en vit tröja som det spillts rödbeta på i typ oktober. den hade glömts längst ner i tvättkorgen. det här tricket funkar på alla bär och andra konstiga grönsaker med rödblårosa färg jag testat. lägg ner fläcken i kokande mjölk. då försvinner den. jag trodde inte det skulle funka ikväll efter fyra månader. men det gjordet det. hurra.

söndag 15 februari 2009

det är gott med snö

vi är sannerligen välsignade. kan någon förstå hur lyxigt det är att få sätta sig i bilen och åka fyra timmar - vilket kan kännas väl långt ibland - komma fram till familjen och bara ha det bra en hel helg. med mys pyssel och mat.

mini har ätit snö. hon har klappat hästen. hon har träffat barnen på isbanan. vi har åkt längdskidor - i vasaloppsspåret. vi har ätit semlor. suttit i solstolar och njutit av en sol som faktiskt redan värmer. och sovit. så bra och så skönt.och imorgon är det måndag igen. och jag har faktiskt bara lite ont i magen. känns nästan som att det kvittar. fast det ändrar sig säkert imorn. men just nu i den här stunden är jag nöjd. nöjd med mitt liv. tack för det.

just det. jag har lärt mig att sticka tvåändstickning. jag som har noll tålamod har stickat ett par vantar åt mini. det ni.

onsdag 11 februari 2009

kuddar är bra

imorgon åker vi till dalarna. hurra. jag längtar. den senaste tiden har varit smått kaotisk på jobbet. det blir nästan att jag försöker ignorera att jobbet över huvudtaget finns när jag inte är där för jag orkar bara inte. de byter riktning var och varannan dag så jag blir alldeles snurrig. och jag brukar kunna hantera många saker på en gång men nu är det för mycket.

jag och maken tittade på arge snickaren ikväll. det har blivit något av ett torsdagsnöje. att se på andra som trasslat till det för sig och hur en helt fantastiskt person kommer in och styr upp inte bara inredningen utan även relationen. bra programidé tycker jag. hur som helst så var det en ganska bestämd fru med idag och en snäll man som inte vågade säga emot sin fru. och då säger maken typ att det där är ju som jag. och då kände jag att usch och fy. men det är sant. jag biter ihop allt jag kan på jobbet och sen när jag kommer hem då orkar man inte mer utan släpper. så då kan en liten sak bli ganska stor fast att det inte riktigt är nödvändigt. måste jobba på det. undrar om det går att få jämnvikt. det borde det göra. lite mer säga ifrån på jobbet och lite mera låta honom styra hemma.

det saknades en kudde i vår soffa. så igårkväll så sydde jag en. tycker väldigt mycket om tyget. det är samma tyg jag gjorde kjol av i somras.

måndag 9 februari 2009

lyxkväll

maken spelar hockey och mini sover sedan länge. jag är ensam. har redan klämt två bullar, två tallrikar kalaspuffar - en med fil och en med mjölk - och tre salta kex. måste avsluta med något salt. sedan har jag badat samtidigt som jag läst det senaste numret av elle interiör. nu ska jag kolla internet en stund innan jag lägger mig och läser min andra julklappsbok. härligt.

vi hade en fin helg. middag med goda vänner. frukost med syster och svåger och middag med syster och svåger. mini klämde fingret när vi bakade bullar men det gick bra. inget brutet. men hon var speedad. det blev nog lite mycket. men i helgen är det dags för dalarna igen. som jag längtar.

och om exakt elva dagar bestämmer någon annan om vi ska flytta eller inte. det är ju lite spännande. förra gången bestämde de att vi inte skulle flytta. men nu vet jag inte. spännande är det i alla fall.

onsdag 4 februari 2009

huvudvärksvecka

den här veckan är dum. jobbet är inte bra. jag går in till jobbet. hoppar av några hållplatser innan och promenerar i tjugo minuter. mår bra när jag kommer in. oftast riktigt bra till och med. sedan går det några timmar och jag hinner tänka en del - fast att jag har mycket att göra - och jag är nere på noll igen. kanske till och med minus. så jobbigt. sen stoppar jag in musik i öronen och jag kommer upp över noll igen. sen säger chefen något konstigt också ner till noll igen. det är så jobbigt och så vansinnigt påfrestande. han vet inte vad jag ska göra. idag ringde han mig - vi sitter i samma rum på samma kontor men han är sällan där - och bad mig lista topp tre över vad jag helst vill göra. över telefon. hjälp säger jag bara. eller snälla nån som mini skulle sagt. det är ju jättefint att han frågar men det vore så skönt om jag fick möjlighet att fundera på det. på riktigt.

fast det skulle nog inte hjälpa. för jag orkar inte tänka på vad jag vill göra. för tänk om jag kommer på något helt knasigt annat. som jag inte gör nu. som kräver energi på något sätt. läskigt värre. jag har en superbra lista med frågor som jag fick på ett seminarium. det handlade egentligen om hur man ska tänka med sitt varumärke. men jag tänker applicera det på mig. för det funkar. jag säger bara jag istället för företaget. men det har jag tänkt göra i mer än två månader nu. och fortfarande har jag inte gjort det. dåligt. så om jag skriver frågorna här. då kanske jag svarar på dom. inte här men för mig själv. hoppas på det.

where do i come from
who am i and what do i do
what makes me different
who am i important to
what am i like as a person
what do i fight for
what do i value

för övrigt var mini och klippte sig idag. hos min frisör. som tydligen är elin klings frisör också. som jag inte visste vem det var förrän min svåger berättade det. mini är numer inte bara lotta på bråkmakargatan. hon ser ut som henne också. underbart.

måndag 2 februari 2009

snälla nån

kära värld vad ska jag ta mig till. idag hade jag en sån dålig dag att jag, när bussen - som vanligtvis susar iväg snabbt som vinden mitt framför näsan på mig - trots stängda dörrar stannade och väntade på mig när jag kom springande, blev så glad och tacksam att jag nästan - men bara nästan - började gråta floder.

jag gissar att flera saker spelar in. det är dåligt på jobbet. stor omorganisation och jag vet inte var jag hamnar. maken väntar på viktigt besked som kan förändra våra närmsta två år på ett drastiskt sätt. och mitt i allt det här vill jag faktiskt komma på vad jag vill. också tror jag att jag har en något försenad trettioårskris.

men det är väl bara att genomleva. jag är lyckligt lottad. de som är viktiga för mig finns där. nära. det är bra. annars hade jag aldrig orkat. det jobbiga är väl att de får ta oförtjänta duster nu och då. förlåt.