lördag 3 november 2012

Alla helgons dag

Idag gick jag till kyrkogården. För första gången på en väldig massa år. Jag tycker bara inte om det. För mig är det förknippat med stor sorg och personen som jag längtar efter finns ju faktiskt inte där. Jag tror att hen har flyttat vidare till något bättre. Jag vill att det ska vara så. Så jag har valt bort det där med kyrkogårdar.

Men nu har jag barn. Två stycken till och med. Och i år kände jag någonstans att jag inte ville att halloween skulle ta över vår alla helgons dag-tradition helt. Så framåt kvällningen packade jag in mormor och barn och make i bilen och åkte till den kyrkogård där morfar är begravd. Och det var så osannolikt vackert. Men också så sorgligt. Vi tittade in i kyrkan och där hade en gudstjänst precis börjat. Vi stannade för att lyssna till två sånger. Sedan tände jag ett ljus för några vänner innan vi åkte hem. Och trots sorgen så tror jag att vår lilla familj har skapat oss en ny tradition. Och jag gillar det.

Making way for our own family traditions.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så himla fint att besöka kyrkogårdar på Allahelgonahelgen. Vi brukar åka runt till kyrkogårdar, tända ljus och tänka på dem som inte längre finns kvar hos oss. Verkligen en speciell stund för oss. Men så blev det inte i år, jag var ju i Sthlm och roade mig. Vill du följa mig på Pinterest så heter jag Camilla Holmsten.

Erika Åberg sa...

Fint att barnen kan vara ingången till kyrkogårdarna. Min son är snart fyra år och har börjat fråga om döden. Jag kan absolut tänka mig att göra kyrkogårdsbesök till en tradition.

Fantastiskt fin lykta det blev av pumpan. Är det du som har gjort den?

lisa sa...

Tack, ja det är jag som gjort den. Ville nåt annat än ett ansikte i år och då fick det bli ett litet hus istället.