borta bra...

vi är inte hemma. de målar våra fönster. så vi bor i hus. och det är konstigt. jag är egentligen väldigt mörkrädd men den här gången är jag inte det. kanske är jag redo för hus. men med största sannolikhet inte. jag vet inte hur jag blev en lägenhetsmänniska men på något sätt är jag det ändå. vi har ju landet i dalarna och mina föräldrars hus. det räcker mer än väl. än så länge.