oj vad tankarna snurrar just nu. varje dag jag hämtat mini har hon gråtit floder. gå hem nu. men varje morgon maken lämnat har hon knappt haft tid att säga hej då. jag slits mellan att säga upp mig och bara vara hemma och att hitta ett kvalificerat jobb där hela jag får plats.
varför måste livet vara svårt. varför kan det inte bara får vara lite enkelt. lite - glida in på jobbet göra sitt gå hem vara pigg och mysa med familjen.
jag vet att jag ställer höga krav. jag vet det. men jag tänker inte sluta. för jag är värd det. faktiskt.
why does life have to be so hard.
4 kommentarer:
vi har också lite tårar och elände med dagis just nu och det känns ju jättetufft. men nu är det helg och vi får hoppas nästa vecka går smidigare
kram
Jag hâller pâ mini, hon kommer att klara det här.
Förstâr vad du menar med livet, man skulle vilja att allt var jättelätt jämt. (Som att kunna bo i tvâ land samtidigt t ex.)
ja du mary. att bo i två länder är aldrig enkelt. men det är ändå värt det. och livet är ju inte enkelt här heller. faktiskt. ni har det så bra och jag är så glad för dig. jag hoppas att du känner det. och det är du värd. mer än någon annan.
fru mju- nu hoppas jag på ännu nästa vecka. för den här veckan har börjat på samma sätt. men de säger att en ny vana tar tre veckor att lära. så jag håller tummarna...
Oj, det var fint sagt. Rörd blev jag! Tack! ni har det riktigt fint ni med, ska du veta (om du nu inte visste det ;-)
Skicka en kommentar