sitter i svärföräldrarnas trapp. annars hör jag inte bebis om hon skulle vakna i vårt rum en trappa upp. ja hon är den enda och den första. men det är lite skönt att sitta här. nära de andra men ändå själv.
jag längtar hem. till de egna rutinerna. aldrig trodde jag att jag skulle bli så rutinfixerad som jag är nu. men livet med bebis blir så mycket enklare när man följer de små rutinerna. hemma har vi ju inte två våningar heller. vi hör om hon rör sig minsta lilla. smidigt så.
annars är det skönt att bli ompysslad. som vanligt får man mat minst varannan timme. det är nästan som att vara nyfödd. mat framför näsan innan man hinner blinka. kommer att bli en chock för magen att komma hem igen. till ett halvfullt kylskåp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar