sen är det det där andra stora. usch. eller yippie. vi får börja redan nästa vecka om vi vill. och samtidigt som vi vill av hela våra hjärtan. så känns det så läskigt. för det som blockerar mig är tanken på att det kanske inte blir något alls. och då är sista utvägen borta. och det blir ingen mer person i vår familj. och den tanken skrämmer mig. så enormt mycket.
och sen finns ju alltid det där lilla hoppet. att det bara ska bli. på vanlig väg. trots sjukdom. trots operation. trots många misslyckade försökt. och sen har vi världens finaste redan. hon den där underbara. som jag bara älskar så hårt. svårt.
if we want we can go ahead with ivf as soon as next week. and all i can think about. what if it doesnt work. what if we burn the last bridge. and it pains me. so much.
2 kommentarer:
tack för dina värmande ord och här kommer en stor kram i retur. försök tänk som så att ni måste försöka, ge det en chans. det finns ju inga garantier, så är ju livet. men man måste göra sitt bästa för att inte ångra sig efteråt.
kram
Älskade fina du!
Du bränner inga broar genom att försöka! Däremot ger du din kropp ökade möjligheter att ge er ytterligare ett fantastiskt barn
Kramar E.
Skicka en kommentar