igår när vi kom hem deppade jag ihop totalt. det kändes som om jag bara var fel. att jag inte alls passar in här där vi bor. och jobbet. det orkar jag inte ens tänka på. men att säga att jag har måndagsångest är en underdrift.
vi hade en så bra helg. vi var ute mycket och mini utvecklar sitt språk i en rasande fart när hon får så mycket uppmärksamhet. så klart. och vi bara är. jag får vara bara jag. inga fasader eller låtsas utan bara jag. det får jag väl här också men det är inte så ofta man går omkring en hel helg i underställ och fleecejacka här i stockholm. det är liksom inte legitimt. av någon underlig anledning.
jaja nu känns det i alla fall lite bättre. och vi har ju en massa spännande saker framöver med utbildningar i andra städer som maken sökt. men det vet vi inget om förrän i slutet av mars. men jag ska stå ut. och vänta. och leva i nuet. som jag är så bra på. eller hur det nu var. men lite bättre har jag blivit. tills dess att vi vet ska jag njuta och minnas helgen som var.
coming home after a great week-end is always tricky. it always makes me wonder if were doing the right thing and if were in the right place. and i was quite depressed last night.
but today it feels a bit better. we have a few things to look foreward to apart for real life. and life - what i call real life - is great. i just need to figure out what i want to do. not with the rest of my life but with the next few years. but until i know ill look back at this week-end and enjoy the feeling it brings.
1 kommentar:
Jag tror att man är där man bör vara och den dagen man bör vara någon annan stans så hamnar man där.
Fast jag vet hur det känns när man känner sig helt "fel".
Fast Du är rätt. Det vet jag.
Skicka en kommentar